just nu vill jag mest bara sova

vet egentligen inte ens själv varför jag dikterar här... menmen nånstans måste man ju få skriva av sig


har bävat för den här dagen
att öppna dörren och inte kunna andas luften som förr
snart är den sista livlinan utraderad och allt är definitivt
alla minnen och de vi byggt upp är packat i påsar, väskor och lådor...
vem kunde anat att något så säkert plötsligt skulle rymmas dom?
vemod?
den där klumpen i magen som jag lyckats hålla på avstånd så tappert genom att hålla mig på avstånd från de som en gång var 'hemma' har tydligt visat att den lurat i bakgrunden mest hela tiden...



hoppas på förändringar
hoppas på ett litet skyffe som kan bli en stuga
som den stuga som står ensam kvar i uppsala
röd med vita knutar ska den bli

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0