tänker fatta mig kort
insikter
- underbar helg
- 2 månader går fort
- vi har en plan
idag har jag börjat
nu är de ändring på gång
2009 ska bli mitt jävla år
för att vi är vi <3
damidam
dubbla budskap och delade meningar
idag var de så nära... nästan otäckt nära...
du va lika äckligt dryg som vanligt... lika vidrig i mina ögon...
är precis som att du vet vad och hur du ska säga dina kvävande ord för att provocera mig som allra mest...
eller är de egentligen ord?
i mina öron så är de bara ett irriterande sus som stör...
funderar gång på gång om du någonsin kan vara nöjd med dig själv... om du verkligen tycker att allt du säger och allt du gör är så jävla perfekt som det verkar... finns det verkligen människor som kan ha så dålig självuppfattning?
- tydligen...
att du inte drabbas av samma illamående som jag gör när jag ser på dig... bara tanken på dig...
din slöa faan... hur kan du stå ut?
finns det någon annan än just du som gör det?
plötsligt stannade allt och blev så självklart...
beslutet har nog aldrig vart så nära...
bara lämna allt...
försvinna iväg långt mycket längre än vad konsekvenser och 'om' och 'men' tillåter...
fort fort ska de gå...
utan tankar, bara instinkt...
de skulle vara jag och mina självfränder...
vi tre iväg mot något annat...
- en fjärde...
sen skulle de va vi mot världen...
i den där bubblan långt långt bort...
men den dagen kommer...
tro mig...
en dag finns bara ett minne kvar...
en inbillning som en gång var jag...
stugan kommer skrika med tomhet...
kilometer kommer avverkas...
men de blir då...
jag sover i väntan på att vakna med den självklara känslan av att de är dags - snart så...
just nu ska jag koncentrera mig på vänta ut 47h...
och de... de kan inte ens du ta ifrån mig!!
tova ...<3
med ryggen rak?
ett evigt jävla frågeställande...
sitter i den redan slitna soffan...
har alltför mycket att göra...
alltför mycke för att rutinen ska klara av de...
därför sitter jag där jag sitter...
- här
traglar mig igenom gamla rader och skavande toner...
också konstigt...
tänk va vilka platser det kan ta en tillbaka till - vilka känslor och tankar...
konstigt?
för den som undrar så saknar jag...
för den som vet är det jävligt...
för den som känner såhär är det en kamp...
låt mig bara få vila i dina armar långt från allt grubbel...
där jag kan andas...
jag minns...
som barn brukade jag inte hinna krypa ner innanför täcken innan ögonlocken blev olidligt tunga och drömmarnas värld var ett faktum... efter en tid som egentligen är obetydlig väcktes jag av kylan som skrapade på min hud... fort fort... ner under det då uppvärmda täcket... kanske var de en känsla av att sova tättintill med närhet som gjorde just dom sekunderna så fyllda av lycka...
försökte desperat medvetet somna utanpå... men gång på gång väcktes jag av värmen av en famn till bredden fylld med omtänksamhet istället för kylan... jag placerades på tilltänkt plats under täcket som inte hunnit bli sådär ljuvligt varmt än... eller var de kanske jag som inte blivit tillräckligt insvept av kylan?
nu spelar det igen roll om jag somnar på mitt täcke med vidöppna fönster... det blir aldrig den där känslan igen här med ensamheten... men så plötligt inser jag... när jag vaknar av den där bittra kylan och kravlar mig ner under det likgiltiga täcket... att där finns värmen... där finns du... en värme lika levande som då... och jag älskar det... tack för att du finns <3
'Sömn... jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar'
-saknig-
nu blir de försök till rader - igen...
jobb 8-18.30
gaaah^^
klättrade på väggarna där ett tag kan ja lova!!
har alltid hatat människor som påstår att man ska va glad över att plugga... att de är sen när man börjar jobba som den verkliga utmaningen väntar... jo men tjena - för läxor dygnet runt, prov, uppsatser och annat skit är ju bara en simpel grej... att verkligen va fri när klockan blivit 'slut på dagen' måste ju va såååå jobbigt och ansträngande - betydligt värre än läxor som tar mer tid än de finns timmar på dygnet!! -känn ironin-
men...
jag börjar förstå vad dom menar...
kan till och med erkänna att jag längtar tillbaka till skolan...
inte till all press och konstant press...
men till dagar som börjar vid 9 och slutar vid 15...
med lunch på 1½h som inkluderar mat som inte stavas 'matlåda gjord av mig själv igår'
den annars så sega och stelfrusna dagen avslutades iaf på bästa sätt - skogspromenad med sanna och våra små pojkar :]
nu är maten slut och magen nöjd...
men jag... jag är långt ifrån nöjd - sisådär 55mil för att vara exakt!
hur jävla svårt ska de va att få va nära när man är hög på kärlek?!!
de är vi som ska
knarka varandra
nu så!!
- ifall de va nån som hade börja tvivla
har vart på studiebesök neråt i landet... där de är som mysigast och lite bättre än här!!
men som alltid är jag tillbaka mellan dessa fyra väggar ett tag till...
... och där tog orden slut för ikväll
den där gnagande ordspyan kommer säkert senare - kul
tack för fina dagar... <3
...<3
jag vill sy dig en klänning av färggranna barnsliga drömmar
-tidsuppfattning-
söker hopplöshet...
och jag är så trött på de...
bakom mina ögon
står världen i brand
Du hänger på vrickade fik och lyssnar på vrickad musik...
Du svär som ett sjökompani.
Är full med piercings och sår och du har tistlar i ditt hår och kallar dig ful men fri.
Du är ogenerad och kraftigt tatuerad med rökringar under din syn.
Du doftar adrenalin.
Idag har jag levt lite extra!
Känt mig lika missanpassad som 'den där nya' i klassen - men de spelade lika liten roll som mitt vilsna uppseende... Har tagit min 'lunch-konsert-oskuld' så de stod härliga till^^ de ni!!
Nu ska jag påbörja dom egentligen meningslösa försöken till sömn... men dagen som idag kan jag skylla på min mammas snarkningar - kanske dom överröstar grubblet som ligger på lur?
måste även tillägga att det ser ljust ut på resfronten...
eller ganska så iaf...
lite tid så blir de mesta bra...
och tid - ja de finns de gott om mellan dessa väggar...
så skåneland/småland/på gränsen... är ni redo för riksbesök?
jag och junior laddar med alltför många watt - så de så!!
damdiam
-frustrerad-
ja blir så less på de här...
detta jävla planerande!
vi försöker åt alla håll och kanter men ändå finns de tusen om och men...
ja fattar inte - va är de som ska va så jävla svårt?!
folk gnäller över dagar hit och dit...
säkert åt helvete jobbigt...
ja står på er sida...
men när de handlar om veckor och månader i ensamhet och saknad...
ja då blir de faan olidigt...
skulle med gläjde byta allt jag äger och har för att slippa den här jävla ovissheten för ett tag - för alltid...
handlar det om några dagar? veckor? nästa år?
jag önskar bara att de fixade sig som när man va liten... när mamma ordnade allt med bara några telefonsamtal eller titt i kalendern... om jag bara önskar lite hårdare går jag faan sönder!!
- stunder som dessa när jag verkligen tänker på det med logiska funderingar ser jag verkligen inget slut... ingen avsats att andas ut... alltid denna väntan... detta kämpande! vi klänger oss fast vid visioner och förhoppningar... men när ska alla lösningar bli så självklara? när ska vi kunna se dom klart?
kämpar vidare
ont i kroppen^^
natten som var...
konstig...
konstig utan mysigt sätt...
kroppen slits efter timmar av ingenting...
saknaden skaver...
och jag sover med ensamheten tättintill...
magen gör ont...
hjärtat värker...
försöker desperat hitta den där värmen...
men just nu är de bara kallt och rått...
kanske är de den vidöppna dörren...
kanske inte...
idag önskar jag. allt som inte blev gjort. allt som hände. idag vill jag klamra mig fast i det obefintliga hörnet. med dunkande i skallen. i huden. kunna se smärtan. inte bara känna. tankar överallt utom räckhåll. låta dunkandet pressa bort grubblet. hitta lösningen som bara förvärrar. tänka just nu. ihopkurad på det kala golvet. kalt och tomt utan hopp. sekunder av utfyllnad. av tomhet. allt och ingenting. var det min tid? mitt liv? mina tankar? det som skulle spela roll? det var min tid. mitt liv. mina tankar. det var det som spelade roll. mer än jag kunde se då. allt jag kan se nu.
men tiden har gått. timmar. dagar. år. tankarna finns där i bakgrunden. samma sätt. samma slutsatser med beslutsamma kliv. men nu kan jag se på. vänta ut och gå vidare.
__________________________________________________________________________________
nu ska jag återgå till nu.
där längtan får mig att hålla ryggen rak.
är just den som får mig att inte ramla dit igen.
utan vetskapen om dig skulle de bli tokigt igen.
värre än de va.
tack för att du finns <3
lösningen kommer
gottgöra saknaden
...<3
det är här jag ska ha kloka ord
allt va så nära...
som att somna tättintill...
känna andetagen...
dagen var grå... sa ja de?
allt va som i en dimma...
att sväva utan moln...
tomt och tyst...
?
today is such a good day?
kanske är de stugan...
det klättrar längs väggarna...
kryper i golvet och skaver i skallen...
konstigt...
åter till rutiner
ett inlägg inkl. rubrik tillägnad henne...
ni kanske känner henne?
vet vem hon är?
hört rykterna?
hmm...
:]
ville väl mest bara klargöra att jag saknar henne... jupp jupp^^
hon som gör mig sådär fånigt lycklig...
och de är liiiite bättre än allt annat!
min fina fina tova...
älskar dig <3
v.44
luft med konstiga rader
nya krafter...
andra tankar...
igår blev de fel...
dumt...
ibland när man inte vet vad som är upp och vad som är ner kan de bli konstigt...
riktigt konstigt...
trodde i min enfald att de va historia...
gammalt skit...
men så plötsligt är de nu...
inte bara då...
uppskattningen av att inte ha massa historiskt skit är brutal...
om man tänker logiskt...
villket skallen inte alltid gör...
men ja är på banan igen...
och har gett mej faan på att inte trilla dit...
även om grubblet lever sitt eget liv både lite nu och då...
jo faktiskt...
vi har en kul knatte på jobbet - en lustig sak...
ja har en fin fin kollega - oh så vuxet de lät!
små saker som gör dagen lite bättre än de vanliga...
klockan tickar...
tiden går...
men alltför sakta...
tillräckligt sakta för att medvetet hinna inse att de är grubbel på ingång...
men idag - inatt... ska de inte beröra mej som då...
de är läskigt...
läskigt att se människor man älskar falla samman...
tappa greppet och förändras...
de är tiden igen...
den gör så...
människor som alltid funnits där - starka och varma...
plötsligt är de bara ett skal...
ett uttryck jag inte vant mig vid...
men 90år är lång tid...
längre än ja kan ana...
men jag ska finnas där...
sida vid sida...
älskade du <3
inlägget blev längre än planerat...
än väntat...
men de kan behövas ibland...
skeva ord i konstiga rader för att bli av med lite...
utan sortering och upplägg...
i ett hörn av saknad
väntar jag... <3
tomma rader... #2
tomt i skallen...'
de va dom raderna då
- är dom raderna nu
080828 - 28/8-08 - 28 augusti 2008
nej den stavas
- väntan
- krig på tradera
- väntan
- fin kize
- maxmat
- mys
- mys
- mys
- mys
- mys
Helgen som har gått då...
Jo den har vart lika underbar som man kunde hoppas...
Startade med att lämna älskling kvar i en varm säng medan ja själv knatade omkring i regn, regn och åter regn...
Sen va de dags för fin middag me syster å svägerska!!
Dagen efter hyrde vi in oss i lägenheten - utan deras vetskap men ändå^^
Timmarna hit och dit har vart suddiga i ditt sällskap...
Allt har bara kantats av ren och skär lycka... välbehövlig lycka!
Ett litet varningens finger för att ha i aningen för mycke badskum i bubbelbad... de blir massans jätte mycke skum överallt och ingenstans - men de va mys :]
Så plötsligt har man slagits tillbaka till verkligheten...
Men jag har gjort avstamp...
Ett välbehövligt kliv i rätt rikning...
- jupp jupp
Några rader till min alldeles egna Alfred... min andra hälft helt enkelt - har hört att såna är bra att ha... och Affe är mer än bra så de passar fin fint!!
Han är skadad... slaktad i ansiktet... inte ens en livstid av skönhetsömn kan hjälpa...
Men i mina ögon är han lika fin som alltid...
Alfred <3
vi kan ge varandra tröst
när mörkret kommer
och när det blir höst
-pssst-
jag älskar dig... <3
