Hikkan

nyss va älskling här... de va mys... massans mys...
nu är de jag och pojkarna som dödar tid i väntan på lösningar...
alltid nått




en vecka... en ynklig vecka och en fjuttig dag sen är man fri för en stund... en illusion om väntande verklighet? de är de där med konsten att hålla andan som avgör...
alltid nått



skulle behöva slå in alla mina väl utvalda julklappar... men i sedvanlig ordning sitter jag paralyserat i soffan och väntar - väntar på att allt ska falla på plats och bli sådär bra som de redan borde vara... menmen^¨
har jag sagt att jag hatar de?!
slut på klagande för en stund... mest bara för att...












                                                                                                                                              ut på tassjakt <3