Hikkan

nä ja har inte dött...
lever mer än på länge...


fysiskt är ja ett vrak - festivalsliten till max...
de va en gång nån smart och söt som dikterade nått i stil men: "festival är att kriga mot sin kropp"... ja kan bara instämma i hes kör!
veckan som vart... underbar på alla sätt och vis...
nu är de tomt, tyst, ensamt, mörkt och kallt...
sista stunden på semstern ska avnjutas mellan mig och stugan...
känns... mindre bra...



är iaf garanterat läggdags nu - kommer sova gott med överbliven festivalmat i den utarbetade magen... fiskbullar med pulvermos och dagen till ära även kidneybönor (som min älskling lärt mig knapra -stolt)

imorrn kommer massans mycke mer uppdateringar om allt och inget men just nu... just nu ska ja mest ägna mej åt att sakna den finaste av dom alla - de är min kize de... hon är lite sin egen också... men mest min om ja får säga de själv -nöjd-






                                                                                                                                             

                                                                                                                                     tack för att du finns... <3